Konsten att inte jobba ihjäl sig

VAPENVÅRD Nu när Masters har dragit igång på allvar, Laxträffen till helgen, kan det ju vara som så att det finns en och annan irriterad pappa eller mamma som står där framför skruvstädet med snabblim över hela händerna och småsvär i sin egen lilla värld. Nåväl, ni må hafva förtröstan.

Jag hade just sönder en sträng på min Fender Stratocaster. Strängen gick av så där retligt – så den fortfarande har tillräcklig längd för att ögat ska tro att detta går att lösa. Men efter några minuter så märker man att det nog är mindre smärtsamt att köpa en ny. Ungefär så känns det när en klinga går av strax under hylsan. Eller är det bara jag som har försökt göra egna gängor? Jag har faktiskt lyckats en gång – fast då fick jag låna ut klingan till vaktmästaren på min pappas jobb.

En annan kul grej när man mekar vapen är när man precis har limmat en ny klinga. Inte en luftbubbla, klockren spets. Allt är prima. Nu ska man bara bifoga handtag på mästerverket. Då klämmer man tråden! Man drar åt handtaget med rejäla drag så att det ska sitta ordentligt, men den där lilla detaljen med att tråden inte ska klämmas sönder under nämnda handtag ser man så lätt förbi. Så står man där med lång näsa och hör en inre bister röst. Den befaller på ett konstaterande vis:
- Gör om. Gör rätt.
Det finns ett litet knep för oss lata, en nödlösning som gör att man slipper limma en gång till. Det är något som den korrekta vapeningenjören aldrig skulle befatta sig med. Kort och gott – fuska!

Skruva av handtaget du med omsorg skruvat på. Kasta det gärna i backen för att utagera en del ilska. Koppla ur kontakten, och ta bort isoleringsplasten. Lokalisera brottet på tråden. Ta nu en liten bit tråd från ett gammalt vapen. En avbruten klinga är ypperligt. Snurra ihop dem så tight du kan. Löda gärna lite för att få stabiliteten. Dra på isoleringsplasten igen. Göm allting under skålkudden, och var varsam när du skruvar på handtaget igen. Och voila, det funkar igen.