2008-09-17

Uppsala Cup

Jag kände för att uppdatera lite nu efter Uppsala Cup, men förvänta er ingen högkvalitativ text!

Något jag har noterat är att man inte är lika uppmärksam på omgivningen om man själv är med och tävlar. När man dömer så kan det lätt bli så att man går till en pist, dömer matchen/matcherna man har fått tilldelade sig, lämnar in protokollet och går därefter upp och sätter sig på läktaren och pratar med de man för dagen "hänger" med. Eller så är det bara ett fenomen för oss yngre domare. Därför har jag inte jättemycket att kommentera på själva tävlingen och fäktnigen som presterades.

I klassen juniorer damer var pallen fylld av välkända ansikten. Olivia Hägglöf hade hamnat högst upp efter att ha vunnit över sin klubbkamrat Emma Väggö. På tredje plats fanns Sanne Gars och Jeanette Karlsson. Eftersom Olivia fyllde år på söndagen så fick publiken stämma upp i sång för andra gången, första gången var för en av pristagarna i klassen äldre ungdom herrar om jag inte minns fel. Kanske Gustav Snygg?

På ett sätt kan det kännas partiskt att bara nämna pristagarna i en klass, men ska jag rabbla alla blir det i slutändan ganska enformigt. I så gott som alla klasser kändes det som att pristagarna hade stått på pallen förut, undantaget Kalle Franck (KF99) som var ett nytt ansikte för mig. Vad beror detta på? Har Sverige en dominerande grupp som drar iväg allt mer och som det satsas mer på (t.ex. Talanglägret) och där samma personer i flera tillfällen återkommer som pristagare i olika klasser?

En annan sak som jag kom att tänka på var under söndagen då jag dömde. De domare som ställde upp hade olika "behörigheter" och olika erfarenheter. Svenska Fäktförbundet jobbar för att utbilda allt fler domare, vilket jag tycker är mycket positivt. Något som jag däremot ställer mig frågande till är varför man ska göra detta, om man sedan ändå väljs bort av tävlingsledningen till fördel för någon som inte har domarlicens? Enligt mig förlorar man då syftet med hela grejen. Varför betala avgiften för kursen, sitta och gå igenom regler och så vidare under två dagar om det ändå i slutändan är fäktare som bara dömer för att fylla upp klubbens domarkvot som får döma kvartsfinal och framåt. Visst kan man resonera så att dessa fäktare borde kunna reglerna bättre än vissa domare tack vare många fäktade matcher, men de som jag pratade med som var utan domarlicens kände sig inte helt säkra på reglerna, trots lång tävlingserfarenhet på både nationell och internationell nivå. Har vårt underbara, diskuterande fäkt-Sverige några kommentarer till detta?

För övrigt vill jag tacka Uppsala Fäktning för en väl arrangerad tävling, och stort plus i kanten till ert initiativ att betala de domare som ställde upp trots att det inte behövdes för klubbens "plikt-kvot". Förresten, ursäkta det något ostrukturerade inlägget, men som jag skrev i början: förvänta er inget av hög kvalité!