Silver till Samuelsson

EM Efter en spännande, men kanske framförallt förvånansvärt intensiv och välfäktad match för att vara en final fick Emma ge sig mot fransyskan. Den mer rutinerade Flessel-Colovic visade sig för dagen vassare när vinnarskallar stod mot varandra.

Det var fransyskan som tog kommandot från början, med en mjuk rörlighet kombinerad med fin tempokänsla och precision likt Eric Clapton i fingrarna missade hon inte mycket. Men Emma växte med uppgiften, fäktade även hon mycket bra och verkade ha fått igång en vinnande taktik. Hon övertog ledningen i matchen, men i slutskedet lyckades Flessel åter rycka till sig kommandot. Kanske hade en reduceringstöt räckt för att nerver skulle börjat snurra och utgången blivit annorlunda? Nu blev det inte så. Fransyskan vann med 15-13. Men ett silver på senior-EM, seger i den totala JVC-cupen, guld i JVM, silver i lag-JEM.... man kan nog utan att överdriva säga att svensk fäktning har fått en ny stjärna. En ny Edling, Harmenberg, Vanky, Palm, välj vilket namn ni vill. På senaste har det varit lite skralt med påfyllningar på svensk fäktnings namnlista.

Vad betyder då en fixstjärna för sporten? Pratar man med idrottsintresserade människor i allmänhet och nämner att man är fäktare så är det inte sällan de skiner upp när de kan namedroppa en svensk stjärna. Beroende på ålder på personen varierar replikerna. "Palm är väl hon som gjorde sju OS?", "Harmenberg vann ju OS", "Edling var väl rätt duktig?". Lite roligare med sådana spontana reaktioner än den onödigt uttjatade ryssen med sin ännu mer uttjatade knapp.

Svensk handboll får inte alls samma utrymme i media som när Wieslander och Staffan Olsson och Ola Lindgren bröt både barriärer och näsben för sin idrott. Vem hade sett på ping-pong som en idrott om inte JO Waldner funnits, och tagit med sig Jörgen Persson i framgången. Visst, generaliseringar kan någon hävda, men mönstret är rätt tydligt. Är man svensk och talar om andra idrotter än fotboll och ishockey så tänker man på speciella idrottsutövare. Just därför är det utomordentligt viktigt att ha en uttövare som folk kan lägga märke till. En stjärna. Just nu verkar det som om Sverige har belönats med ytterligare en. Ett stort grattis till Emma. Ett stort grattis till svensk fäktning och till alla dess eldsjälar som lägger ner på tok för mycket arbete i förhållande till uppskattning.

Jag brukar dra mig för att leka Expressen-Mats, som fyller ut sina sportkrönikor med sjukt mycket musik som var "indie" på 60-talet när han inte har något vettigt att skriva om. Men idag kan jag inte låta bli. En svensk silvermedalj måste firas på något sätt, och i brist på nubbe spelar jag Oasis Live-album "Familiar To Millions". Kort och gott ett mästerverk.