2007-06-08

Henke tycker till

MIN ÅSIKT Det var en frisk debatt om träningen. Visst tränar värjtjejerna mycket, visst tränar värjherrarna mycket. Det finns det många som gör. Jag har ytterst svårt att tro att värjan skulle träna mer än Roth, Hedenskog, Klar och Nicolaidis - eller ha större målmedvetenhet eller engagemang på träningen.

Florettens stora problem ligger inte på det planet. Visst, det är som sagt svårt att få folk att satsa om de innerst inne vet att för att få belöning krävs det en JVM-medalj, men det är en annan historia.

Floretten i Sverige måste bli mer internationell, precis som Martin R-K skriver. Vi måste ut mer, ligga på läger med de bättre länderna, men framförallt tävla på de stora tävlingarna. Det är där jag tror vi får bäst valuta för de investeringar vi plöjer ner. Värjfäktning och florettfäktning har många skillnader. En av de stora sitter i benen. Vi kan titta på Anton Samuelssons framgångar som exempel. En mycket talangfull och duktig fäktare, men det faktum att hans placering var så mycket högre än tex Nicolaidis under JVM kan ingen säga beror på ett bättre tempo i benen. Den svenska floretten saknar mycket av det tempo som tyskar, japaner eller italienare har i sig. Man saknar det inte pga att man tränar för lite. Man saknar det pga bristande rutin, och pga evig sparring mot motståndare med samma "svenska" tempo. Just detta gör att jag tror det kan vara kanske ännu viktigare för en svensk florettfäktare än en värjfäktare med stort antal genomförda VC-tävlingar på kontot.

Man kan utveckla denna diskussionen. Men innan nån gnäller på mig om benarbetsexemplet så ska jag föregå er lite. Värjan har i större utsträckning varit ute på internationell mark. Peter Vanky måste ha mer VC-starter än den aktiva floretteliten tillsammans kan skrapa ihop. Värjan ligger före här. Man har varit ute. Man har lärt sig att fäkta mer internationellt, och man har tagit hem denna lärdom till klubben. Svensk värjfäktning har fortfarande mycket att tacka Peter Vanky för. För er som inte orkar läsa mellan raderna måste ju det innebära att min tes ter sig än mer rimlig. Må gott i den olidliga sommarvärmen!

5 kommentarer:

  1. my conclusion after what I saw on swedish foil competition that 95% try to fence via hand only,

    when some one is atackin you are focus to find a blade.. not good distance...

    reason of it offcourse is in lessons and practices.
    as I saw almost nobody try to find a moment "in preparation" no one try to wait until somebody finish his atack and then riposte without parode... defend only by legs.

    its should be basic skill for all foilist

    and Henke now what Im talking about - remaing our lesson in GTB.
    hand work ok, but legs?, tempo? initiativ?

    I was litle suprised when I saw that Andrzej give usually very static lessons...
    its ok for kids when they havent "point feeling" but next level are legs.

    My private opinion is that to learn a find moment "in preparation" help quite much sabre fencing... BUT not like in sweden.

    BTW. very good post from Webmaster!
    I think that ranking for juniors and seniors should press more for international results, not only for showing in sweden and 10points from JVC...


    Why L.Flyborg is AU champion? try to look on his atack in preparation, try to look on his atack direct just when oponent finish his. - its one of the foilis who do it quite naturally.

    SvaraRadera
  2. menar du att jag har dåligt benarbete eller vad är det du syftar på? jag har tydligen något annat som gör att jag får bra resultat som inte era florettfäktare har. kanske har det att göra med att jag tränar, har en bra tränare och en annan inställning under tävling. om jag skulle fäkta som florettfäktarna hade ju jag åkt ut i 64 tablån eller poolen och det vill jag ju inte... dessutom har jag tävlat mindre på världscuper och internationella tävlingar än vad era talangfulla florettister har gjort.... jag får inget stöd heller.. men tydligen kan man komma till kvartsfinal på ett kadett vm ändå! det gäller inte bara att få pengar, det gäller att ha träningsvilja, bra tränare och motivation.
    ANTON SAMUELSSON

    SvaraRadera
  3. Anton,
    Henrik sa inte att du har ett dåligt benarbete, han sa att t.ex. Nicolaidis prestation på VM (som ju inte var lika bra som din egen) inte berodde på att han har ett sämre benarbete, eller att din bättre prestation hade att göra med ett bättre benarbete. Det var inte ett sätt att förminska din prestation, vilken alla vet var mycket berömvärd. Att du är en mycket flitig besökare av träningslokalen vet alla som tränar i Göteborg och motivationen är det nog inget fel på heller. Vad Henrik försöker komma åt är den svenska florettfäktningens problem, inte enskilda fäktares framgångar, vare sig dina eller andras. Och om jag tolkar Henrik rätt menar han att florettfäktningens problem bl.a. är bristande internationell rutin. Samtidigt verkar han mena att svensk värjfäktning redan håller en såpass hög standard att men kan träna vettigt i Sverige med goda resultat internationellt - och på det senre är ju du själv ett bra exempel.

    SvaraRadera
  4. Anton, läs texten igen... RK fattade poängen i alla fall.

    Jag menade att FLORETTEN blir lidande i benarbetet pga bristande internationell rutin, om man ska hårddra det.

    Vidare antydde jag att värjan mycket tack vare sin tidigare framgång har en mer "internationell" stil även på hemmaplan och att värjans benarbete inte är lika tempobaserad som floretten. Därmed inte sagt att en värjfäktare behöver träna mindre ben - men dock kanske bör skaffa sig ett annat rörelsemönster än en florettist.

    Det var alltså inget påhopp, det råkade bara vara så att du och Andy är jämngamla, och under JVM presterade ni olika, vilket blev ett bra exempel att använda sig av.

    SvaraRadera
  5. Men lite intressant är det att Anton lyckas så bra. Grunderna i manuell florett av Johan Skårbratt, Elflorett med Vladimir Jouferov. grundvärja med Göran Abrahamson mfl. Och idag Värja på heltid med Sergeij Paramonov. Och Antons benarbete skulle ni sett de första åren, Anton hade ingen aning var han hade sina fötter men f-n vilken vilja och tillit till tränarna. Idag ser det riktigt bra ut, men jag tror inte hans ben är avsedda för florett. Men det har säkert inte Anton en tanke på att försöka sej på mer. Värjan är hans vapen och där kan det komma ännu fler framgångar. Kämpa på Anton du imponerar på mej!
    Rskå/Weggo

    SvaraRadera