En helt vanlig tjej

PERSONLIGT Emma Samuelsson började fäkta i Kungsbacka när hon var 11 år, efter att inte riktigt ha passat in i fotbollskulturen.
- Jag är individualist och kände mig inte riktigt hemma i laget. Dessutom var jag ganska kass också...säger Emma. Jag ville briljera och vara bäst, sånt passar bättre i en individuell idrott. Och tur var väl det, allafall för svensk fäktning - Öis kanske hade behövt en förstärkning i dessa tider. Nu, 7 år senare är hon världsetta för juniorer, med flera medaljer från både JVM och JEM, och tävlar för Göteborgs Fäktklubb.

Har alltid älskat fäktningen
Många ungdomar lägger av med idrottandet i de tidiga tonåren. För Emma var det snarare tvärtom. Hon är målmedveten och hade fastnat för fäktningen. Hon ville och vill fortfarande, se hur bra hon kan bli. Emma menar att det är just kärleken till sporten som ger henne motivation att lägga ner all den tid och kraft som behövs på träning och tävling. På frågan om hon skulle lagt ner lika mycket energi om hon inte i så pass ung ålder uppnått resultat svarar hon bestämt ja. - Det roligaste för mig är att just fäktas, och det gör man ju ändå om man inte vinner.
Om man tycker om både att tävla och träna blir det en självklarhet att lägga ned tid. Visst sporrar framgångarna, men Emma menar att man även måste ta lärdom av förluster.

Press, framgång och drömmar
Men framgången föder också en viss press. Även den mentala biten är viktig för att upprätthålla resultaten i allmänhet och motivationen i synnerhet.
- Visst känner jag press från mig själv eftersom jag hatar att förlora. Men nuförtiden tänker jag inte så mycket i de banorna, menar Emma. Istället försöker jag tänka på att fäkta rätt taktiskt och fokuserat. Lyckas jag med det brukar jag även vara nöjd med resultatet.
Den här säsongen har hon dominerat juniorvärldscupen men i bakhuvudet finns ytterligare en sporre. OS 2008. Det svenska lag som vunnit JEM-guld 2005 och JEM-silver 2006 har OS 2012 som ett stort mål. 2008 är lite i tidigaste laget, dessutom finns här ingen lagtävling på programmet. Man måste kvala individuellt.
- Jag kämpar varje dag och tränar otroligt hårt, men om jag skulle komma med ser jag det som en jättebonus som slår in, menar Emma. Vidare säger hon att det krävs både en fäkning där allt stämmer samt en hel del tur om det skall gå i lås. Hon har nämligen kännt på livet som senior lite i år, och förstått skillnaden på juniorlivet och vuxenvärlden. Men nästa säsong blir det betydligt mer tävlande på seniornivån, alltså ett försök att nå OS på individuell väg redan 2008.

Uttöver fäktningen är Emma en helt vanlig tjej. Som gillar att gå ut med kompisar, festa gå på bio, plugga och hela karusellen.
- Ibland kanske man glömmer det, men jag är inte bara en fäkare, säger hon.
En helt vanlig tjej som håller på ÖIS i fotboll och Frölunda i hockey - inte helt muntert den 2:e Mars 2007. En vanlig tjej som lägger ned betydligt mer tid på en idrott än genomsnittet. Är idrottare bättre på att prioritera och hinna med saker än andra människor?
- Ja, det tror jag. Man har bara lite mindre tid att göra allting på, men man hinner med serrö.

Vad behövs för att lyckas?
Emma har en jättebra relation med sin klubbtränare Sergey Paramanov. Hon beskriver honom som en andra pappa. Dessutom har jag en väldigt bra relation med förbundskaptenen Igor, han är rolig privat och en väldigt duktig tränare. Just nu har damerna ett väldigt bra landslag och det pushar till ytterligare träning, men höjer framförallt kvalitén, som en positiv cirkel.
- Men det viktigaste med landslaget är att vi trivs ihop och har roligt tillsammans. Det gör ju att det alltid är roligt att åka iväg på alla läger och tävlingar, säger Emma.

Hon menar att det största felet många gör när de ska ut och tävla internationellt är att gå in med för seriös inställning och ha för stor respekt för fransmän, ryssar, italienare och tyskar. Så upplevde hon att de andra juniorerna tänkte när hon gjorde sina första tävlingar under 2002. Själv hade hon inte lika mycket respekt, utan fokuserade på sin egen vilja att vinna. Det gjorde att hon ibland kunde slå fäktare som hon insåg var bättre än henne själ.
Men det finns inga genvägar.
- Man måste träna stenhårt om man vill bli riktigt bra. Man måste våga testa och hitta olika sätt att träna, så man har det roligt under tiden. Träningen skall vara kul.

Vad händer i framtiden då?
Emma har en yngre bror, Anton, som även han är uttagen till JVM i Turkiet. Men hon svarar väldigt diplomatiskt på frågan vem som vinner familjemästerskapen, så diplomaiskt att jag föreslår en karriär som politiker eller som just diplomat. Men det är inget hon direkt nappar på. Det är journalistyrket eller hjärnkirurgi som gäller i framtiden. Var däremot vet Emma inte riktigt. Jag vill inte lämna min tränare här i Göteborg.
- Men kanske flyttar jag utomlands, filosoferar hon. I så fall blir det inte för att undvika skattmasen, utan snarare till ett land där träningsförutsättningarna är så optimala som möjligt.

BIO/Ladda hem gratis
Hårdrock/Dansband
Sven-Ingvars/Barbados
Fotboll/Ishockey
Europa/Asien/Amerika

Om du fick välja ett språk att lära dig utantill utan att du behövde anstränga dig - vilket?
Franska eller ryska. För jag är redan grym på tyska.

Ser helst på TV:
OC, Desperate Housewives och Prison Break. Fast helst i boxar så man slipper vänta en vecka på nästa avsnitt.

Om Emma fick dela ut en Oscar-statyett skulle den gå till vem och varför?
Till Orlando Bloom därför att han är så...duktig.